Precis när jag hittat ett rätt shyst mönster att följa, förstås. I ett par månader gick allt så enkelt, rasta hunden, träna, äta, jobba, sova och tänkt inte för mycket. Och så trillar det förbi någon idiotisk idé om att livet ska vara mer än bara räta vinklar och tankarna börjar mala, runt, runt runt och allt blir bara mjöldamm på nått vis. Skit också.

  Och hålet vi på skoj kallade massgraven håller dom på att täppa igen nu och det blir på nått vis symboliskt, att gropar i vägen kan man göra något åt istället för att bara gå runt eller klättra i och ur.

  Men lite konstigt är det att dom måste hålla på med sitt grävande och igentäppande av hål hela morgonen när dom inget gör på resten av dagen.