Igår var vi på bio och såg Robin Hood. Jag och Sven mötte upp Majje och Martin på Filmstadion. Vi hade gott om tid på oss, trodde vi. ”Okej nu tar vi ut bilejtterna!” sa jag och styrde stegen mott kassan. Strax märkte jag att ingen följt med så jag återvände och knackade Majje på axeln. ”Jag behöver dig. Och ditt presentkort.” ”Va?” sa Majje. ”Jag trodde inte du behövde det, du fick ju numret här om dagen.” ”Haha! Kul! Kom nu!” sa jag som trodde att hon skojade. Det gjorde hon inte. Martin kastade sig in i diskussionen, ”Jag SA ju att du skulle behöva kortet!” Det uppstod några sekunders förvirrad tystnad och sen bröt en lätt panik ut!

  Först tänkte vi att Majje och Martin kunde sticka hem och hämta kortet men tiden var mycket knapp! Vi beslöt oss för att försöka få ut biljetten ändå. Det var inte så lätt. Men tillslut var killen i kassan schyst och vi lovade att komma tillbaks med kortet för att bekräfta att biljetten faktiskt var våran. Dagens ros till dig vänlige man med en Elvis Preslylock i pannan!

Filmen får man lov att säga var lite av en besvikelse. Först var den småtrist, sen blev den bra för att mot slutet göra en störtdykning! My godd vilket trams! På väg hemåt skojade vi om att Russel Crow skulle fiskat upp en död soldat och börjat hångla med den innan han upptäckte sitt misstag och fick leta vidare. Men den var full av vackra hästar så den var okej ändå! Fast jag föredrar den gamla med Kevin Costner.

Efter bion gick vi som lovat hem, hämtade Majjes presentkort och gick tillbaks. Mannen med Elvis Presleylocken blev förvånad. ”Ni kom tillbaks! Det har ingen gjort förr!” När vi gick där ifrån kände jag mig sådär mysigt rättfärdig som man bara känner sig när man vet att man faktiskt är lite bättre än alla andra människor.=P

  Sen gick vi till Jolly Rockets för intag av vätska och föda. Sven och jag beställde pommetallrikar som vi fick vänta skitlänge på! Det visade sig att dom redan städat köket innan vi kom (klockan var bortåt halv tio tror jag) och då fick jag nästan lite dåligt samvete för att vi var så besvärliga.

  Sven tog en fatöl, Majje en drink som var lite för sur tyckte hon, Martin en öl som hade en svag touch av varigt sår och jag själv tog en Fanta. Vi luktade allihopa på ölen som skulle lukta varigt sår och jag kan väl inte riktigt påstå att jag kände av den. Men så är jag ju ingen expert på ölprovning heller.