Fredag är min favoritdag på veckan. Men idag känns den lite sådär. Jag har precis städat och snart är mitt kaffe klart men trots det känner jag mig rastlös och less. Det blåser som satan så inte kan jag sätta mig på balkongen och dricka kaffe heller. Vad fan ska man med en balkong till om man ändå aldrig kan använda den?

  Vår balkong är inte innätad och ligger på nedre botten så katterna får aldrig vara där utan uppsikt. Vi har faktiskt inte använt den alls de senaste två åren. En gång för tusen år sedan när Figaro var en liten, liten skrutt och han och Amadeus var där ute så bet och drog Figaro Amadeus så mycket i byxorna (hans tjocka bakbenspäls) att han tillslut flydde ut över räcket. Jag kastade mig efter nyckelknippan och sen hoppade jag också över räcket. Amadeus hamnade i svår chock och låg som paralyserad tills jag lyfte upp honom och bar hem honom. Han har varken före eller efter det varit i närheten av balkongräcket. Utom en gång då han kollade ner på mig och Figaro som stod på andra sidan. Han såg mycket förskräckt ut.

  Gimli har hoppat över räcket två gånger. Första gången hade jag låste ut honom. Andra gången manglade han sig ut genom dörren som stod på glänt och när han inte kunde ta sig in igen och väntat tillräckligt länge på att bli insläppt så drog han. Jag har aldrig riktigt förlåtit mig själv för det, varken första eller andra gången. Händer det igen måste jag nog ta livet av mig, så vi får hoppas att det inte gör det.

  Amadeus har fått vara på balkongen en stund nu. Han har suttit på bordet och haft en staring contest med en duva på grannens tak. Jag vet inte vem som vann.

Om två timmar ska jag och Majje åka och bada på badhuset. Där har jag inte varit på tusen år ungefär. Eller i alla fall inte sedan i gymnasiet. Jag har ett aningen förvirrat minne av att jag och min kompis Agda stått och hoppat i duschen där, och skrattat åt varandras bröst som lixom for i cirklar på nått sätt. Det var inte fagert. Majje påstår att hon och jag har varit där men det minns jag inte.