Det finns vissa saker som kan få mig på så sanslöst dåligt humör. Småsaker i vardagen som bara måste skita sig. i alla fall i min vardag. Och det sker alltid när jag försöker anstränga mig lite. Som igår när jag skulle laga paj. Eftersom det är trist med dom långa kanterna på en vanlig pajform tog jag kakformen med löstagbar botten. Häller i äggstanningen och vad händer då? Jo skiten börjar läcka ut på diskbänken. Har ni försökt göra en paj i en läckande form? I så fall vet ni hur jävla svårt det är!
  Naturligtvis var det inte nog. Jag har inte fått svar på min ledighetsansökan än. Har sökt ledigt tisdagen den 15:e och det är drygt tre veckor sedan jag lämnade in ansökan och fick följande svar: ”Din ansökan är under behandling. Vi kan ej fatta ett beslut just nu, men återkommer med svar senare.” Hur jävla länge ska man behöva vänta?!
  Klockan 22:04 hoppade jag på cykeln för att trampa hem. Jag tänkte ”Hoppas inte kedjan hoppar nu. Kan bli svårt att få på den i mörkret.” Vad händer? Jo, kedjan inte bara hoppar, den kilar sig fast mellan vajrarna och navet så hårt att den inte går att rubba. Bakhjulet blir helt låst och jag får släpa cykeln hela vägen hem!
  Jag har en tendens att vilja slå sönder saker när jag blir arg. Det ville jag verkligen göra igår. Jag ville hoppa på skiten och slå den mot ett staket som stod lämpligt placerad. Men jag gjorde det naturligtvis inte. Jag gör aldrig sånt. Jag biter ihop och sväljer ner skiten. Jag kommer antagligen få en elakartad tumör som tack för det.

Idag har vi varit på två cykelaffärer och kollat efter en begagnat cykel i hyfsat skick och till ett vettigt pris, men det fanns ingen. Hur jävla svårt ska det vara att få tag på en cykel?! Kollade annonser i NT och i Linköping verkar det finnas hur jävla många cyklar som helst till salu.
  Internet håller dessutom på och dummar sig. Signalstyrka: Utmärkt och ändå tar det 20 år för en sida att ladda. Sen vill jag säga till fucking jävla dliknk att LÅS DITT FÖRBANNADE NÄTVERK!!!

Ärligt talat? Är det så konstigt att det känns som att hela universum motarbetar just mig?