Vi har en objuden gäst, en spindelgäst. Han har bott hos oss en längre tid nu. Jag är säker på att det är en han, även om den stora bakkroppen kan tyda på att det är en dam....

  Hur som helst, varje gång jag tar fram dammsugaren tänker jag att jag ska dammsuga upp honom, för han stökar ner en aning där uppe i taket. Men när jag väl står där med dammsugaren kan jag inte förmå mig att göra det. det är inte så att jag är spindelrädd, verkligen inte. Jag får bara dåligt samvete. Han skulle säkert dö om jag dammsög honom. Slänger jag ut honom kanske han dör också.

  Jag känner mig lite som en hycklare för alldeles nyss tog jag med berått mod och oberört sinne livet av några små kryp i köket. Dom såg ut som pytte, pyttesmå tvestjärtar och såna hyser jag inga varmare känslor för.