Påväg hem från jobbet hoppade min kedja. "Vilken tur att jag är proffs på avhoppade kedjor" tänkte jag i ett anfall av högmod. I nästa ögonblick har kedjan kilat sig fast mellan stänkskyddet och navet, eller vad fan det heter. Där fick jag. Men! Jag hade en tesked i väskan och med hjälp av den lyckades jag lirka kedjan på plats igen. Jag kände mig som en billig McGyverkopia.

  Väl hemma visade det sig att den trådlösa anslutningen ballat ur. Det gick inte på några villkor att ta sig ut på nätet. Jag blev sur och arg för jag hatar när saker inte bara är som dom ska! Bestämde mig för att ta en joggingtur för att bli av med lite missnöje. Men innan jag kom iväg hade tidigare nämnda missnöje växt till bautasuperirritation. För först hittade jag inte hörlurarna till telefonen och när jag väl hittade dom vägrade skiten att fungera! "Redskapet känns inte igen" fick jag som meddelande när jag kopplade in dom. Vilket jävla skitsnack! Jag har ju för fan använt dom i mer än två år!

  Sånt där gör mig på så jävla dåligt humör. Småsaker som bara ska flyta på som sätter käppar i hjulet på en.>:( Så tycker folk att man inte ska låta sig retas av "bagateller" men dagar som idag, när nästan allt som kan gå fel går fel då går det ju inte att låta bli!

  Inte hade jag fått något mail från biblioteket idag heller och nu när jag ville ta en tallrik fil visade det sig att vi inte har så det räcker till frukost imorgon om jag tar det nu. Suck! Tur att man snart får gå och lägga sig!