Han är det vackraste jag har och ingen ska få sätta fula, skitiga tummavtryck på det. Den som inte sviker, som inte går sin väg. Hur djupt jag än sjunker så är han min livboj, min anledning att nå ytan igen. Och han väntar på mig utan att dömma. När jag faller sönder hjälper han mig att pussla ihop bitarna igen. Jag vore ingenting utan honom.

Han är lycka.