Jag vet inte riktigt men det blev platt fall i morse. När jag pratar låter min röst sådär sur och snäsig som jag hatar, om den inte blir alldeles tjock och darrig istället, vilket jag också hatar. Allt är fel, ingenting duger. Jag gnäller och tänker (och säger till Sven) taskiga saker om folk fast dom egentligen inte har gjort något annat än varit sig själva.

  Jag antar att jag borde skärpa mig. Ingenting blir bättre av att jag går runt och klankar ner på andra och beter mig som en sur kärring. Men det är ju svårt, när folk bara gör fel, säger fel, är fel. (Eller om det är jag som gör fel, säger fel, är fel)

Fast om man går ut och kollar på syrenknopparna så blir man lite gladare.