Jag köpte ju nya joggingskor i somras. Dom stackarna har jag försummat å det grövsta. Men det har inte riktigt känns lockande att jogga eftersom med förra säsongens skor fick jag ont i vristerna och knäna på en gång.=S Dom var utan pronation.

  Men idag kände jag att nu jävlar var det dags att ta ansvar för dom där stackars joggingskorna, så jag byltade på mig en massa kläder och snörde på mig pjucken. Figgz fick följa med. Jag hade tänkt lämna honom hemma eftersom han kan vara lite jobbig att ha med sig. Han har ju haft tendenser att inte vilja gå promenader utan slokat med alla kroppsdelar som det går att sloka med och bara vilja hemåt. Kanske jag undermedvetet tänkte ha honom som ursäkt för att slippa jogga om det var jobbigt.

  Hur som helst, Figaro skuttade på som en liten ängel och skorna var sprang nästan av sig själv. Kände varken av knäna eller vristerna fören precis mot slutet och då var jag ju rätt trött. Askalas! Nu känner jag mig högst motiverad att fortsätta motionera skorna.