Jag har druckit varm oboy. En kopp oboy, om man använder de rekommenderade måtten på paketet (2 dl mjölk, ca 13 g pulver) innehåller 20 gram socker. Det är vansinne. Fullkomligt vansinne! Mitt matintag de senaste två veckorna har varit under all kritik! Godis, godis och ännu mera godis! Och så lite oboy på det.

  Hade lite godis kvar från gårdagens frosseri och hade tänkt äta upp det idag för att sedan vara färdig med sånt för ett tag. Vad händer då? Jo, Sven som varit ensam till affären, ville vara lite omtänksam. Vad köpte han med sig hem? Just det, mer godis. Mina tänder skrek av skräck. Min mage drog ihop sig i ångestfylld vånda. Men mitt huvud, det sa ”Ät för all del, ät!” Det borde huggas av! Jag mår inte bra. Verkligen inte.

  Fast min hals känns bättre faktiskt. Näsan däremot känns värre. Det har kommit ut helt vidriga saker ur den idag. Saker jag helst inte vill minnas! Somliga kanske undrar varför jag tjatar så jävla mycket om den här ”lilla” förkylningen. Jo det beror på att jag så sällan är sjuk att för mig är det här i allra högsta grad ovanliga och plågsamma känslor.

Idag har Kenzo varit här. Gimli är fortfarande skeptisk. Han har vågat sig fram några gånger och till och med suttit på soffbordet en stund. Men helt relaxad är han inte. Förut lekte han en underhållande tittutlek vid sängen, med en mycket misstrogen min i sitt ljuvliga lilla anlete, innan han begav sig upp i klätterträdet.