Det blev bara en lång promenad. Ingen lång, lååååång promenad. Vi var ute i nästan två och en halv timme. Det är bara medellångt. För att en promenad ska klassas som ringt lång ska den vara över tre timmar.

  Vi gick genom centrum ut mot Hageby, där svängde vi av upp mot skidbacken och stallet. Nån tokstolle löptränade i backen. Det måste ha varit en orienterare. Jag har en del fördomar om orienterare. Att dom springer kors och tvärs i snöfria skidbackar är en av dom.

  Jag hade packat lite matsäck, macka till mig, leversnittar till Figgz och den intog vi på en bänk utanför Hagebystallets paddock. Fast Figaros färdkost portionerades ut under hela promenaden, inte bara just där.

Det var rätt länge sedan jag noterade att dom gjort om den stora paddocken, där jag tävlat i både hoppning och dressyr med Domino, till en parkeringsplats. Kvar finns bara ridbanan där vi brukade värma upp, nästan alltid till ABBA:s The winner takes it all. När jag hör den låten kan jag precis känna hur det kändes att göra en galoppfattning med Domino. Som jag saknar min lilla stridsvagn! Min första riktigt stora kärlek.

Hur som helst. Vi traskade vidare genom Vrinneviskogen, passerade en gammal golden som var lika bred som hon var hög. Jag tyckte Figaro var extra trevlig och stilig så jag bestämde mig för att försöka  ta ett par kort av honom uppställd. Det gick inte så bra, medan vi var i full gång kom det en näpen liten Cairterrierfröken galopperande. Hon var inte ett dugg intresserad av Figaro men han var mycket, mycket intresserad av henne. Jag gav upp försöken att ställa honom snyggt och sträckte mig efter kopplet.

  Figaros känsla för tajming är perfekt! Precis i det ögonblicket då jag sträckte mig efter kopplet och han i ungefär en sekund var utom räckhåll för mig, gav han till ett förälskat skrik och rusade iväg. Jävla kräk! Jag blev skitarg! Men ingen vits med att ryta åt honom för han skulle aldrig ha brytt sig. Bara att ta kopplet, knalla efter, be om ursäkt, koppla Figaro, som fortfarande fast han blivit hårdhänt avspisad förklarade sin djupaste kärlen för den lilla damen. Efter det lilla intermezzot gav vi oss av hemåt.

Jag har druckit kaffe ur min nya fina mugg och nu ska vi alldeles, alldeles strax ge oss ut och premiärgrilla. Tjoho!