Ett tag när jag var liten diggade jag Ronny och Ragge stenhårt. Jag och Tesse och … Var det Majje eller Mailn? Skit samma, vi spelade till och med in en video till en av deras låtar. Jag var Ronny och hade polisonger utklippta i nått vad det nu var. Fast det hör inte hit.

  Jag och Figaro har glidit runt på stan och varit coola med solbrillor och skinnpaj (fusk såklart). Fast att jag har bott i staden så pass länge som så tycker jag att det fortfarande är trevligt att spankulera omkring och kolla på hus. Fast jag är rätt övertygad om att jag hade uppskattat det ännu mer om jag haft förmånen att vara född på säg tjugotalet istället för på åttiotalet. En illustration om varför kommer här:




Jag älskar ju böcker! Inte bara att läsa dom, det funkar bra att bara ha dom ståendes i bokhyllorna, lukta lite på dom då och då och ibland damma av dom. Men läsandet är förstås själva huvudanledningen till min bokkärlek. Nått jag inte älskar är Norrköpings stadsbibliotek. Han eller hon som fick äran att designa vårt bibliotek måste hata böcker över allt annat i världen. Antagligen tycker personen att läsning är ett sorts straff.

  Smaklösare byggnad finns säkert men kombinationen underbara böcker och svinful arkitektur skär sig så illa att det faktiskt är svårt att förmå sig att gå till biblioteket här. Om det ändå varit mer likt Stockholms stadsbibliotek! Där hängde jag många timmar under året jag bodde där.

Men Norrköping är vackert om våren, fula bibliotek till trots. Utmed södra promenaden växer massa blommor som jag vet i alla fall inte är Blåsippor fast dom växer på ställen där blåsippor skulle kunna växa. Inte för att Södra promenaden är ett bra ställe för blåsippor, men dom här blommorna finns på andra ställen också och jag blir alltid glad när jag ser dom, för jag tror jag fått syn på en blåsippa, men det har jag alltså inte.



Träningsvärt har jag också i hela ryggen, baksida axel och i underarmarna. Feels good! Lyckades ta mig ut på en morgonjogg också i morse! Halleluja! Första joggingturen på över en månad. Figaro sprang på alla fyra nästan hela tiden, vilket innebär att vi sprang låååååångsamt. Men man ska inte gå ut för hårt i början.

Nu: Lunschdags.