Ibland minns man så konstiga saker. Som när han vad han nu heter som kan alla schlagerlåtar i hela världen typ, Björn Källman va, läste en radioföljetång på P3. Nusse följer ett spår. Jag minns ingenting, förutom nånting om två igelkottbebisar som försökte klättra upp på en stubbe. Och att det var bra! Jag lyssnade efter skolan och åt riskakor med ost eller jordnötssmör och drack mängder med oboy. Sen fyllde jag fickorna med äpplen från det högra av våra tre äppelträd, för dom var godast och cyklade till stallet.

  Idag hittade jag äntligen tussilago! En liten ynklig en och en knopp. När jag var liten och vi bodde på Nälberg fanns det en liten slänt ner mot ett fält som brukade vara översvämmat på våren, om jag minns rätt, och där växte det massor med tussilago. Jag plockade dom och lyckades alltid ta så väldigt korta skaft, så morsan fick sätta dom i små snapsglas. Jag tror att jag minns det i alla fall. Men sånt kan vara svårt att veta.



Vi har varit på en tre timmar lång promenad. Jag och Figaro. Figaro och jag. Jag sa till Sven ”Ska vi åka till Söderköping idag?” men Sven sa ”Neeeej det vill jag inte!” och det är därför det är så bra att ha en Figaro. Han säger aldrig ”Neeeej det vill jag inte!” han säger ”Okej det gör vi!”

  För sitter man inne en dag när solen fullkomligen vräker värme över en så är man dum i huvudet. Det är min åsikt i alla fall. Sitter man inte utan att vara tvungen, ja som sagt: dum i huvudet. Så vi gick till Vrinnevi och lekte fälttävlan. Hoppla!





För första gången på hemskt många år har en häst andats i min handflata.