I morse tog Sven ut Figaro på morgonpromenad. Jag är inte så säker på varför, om det var för att vara snäll eller för att han inte vill att jag ska baktala honom offentligt? Jag var i alla fall mycket tacksam, tills dom kom tillbaks och jag fick sällskap i sängen av en blöt och skitig hund. Fast det är svårt att behålla ett dåligt humör när man är lätt avsvimmad och dessutom blir utsatt för en intensiv uppvaktning bestående av nästan tio kilo hund som rullar sig över ens ansikte. Det är kärlek det.

  Jag har faktiskt ingen aning om vart den här dagen tagit vägen. Har gått en promenad med Annsofie. Det var fruktansvärt jobbigt. Sen har jag dammsugit. Det var också fruktansvärt jobbigt, och det var väl ungefär allt. Resten av dagen har jag legat på soffan, stönat och tyckt synd om mig själv.

  Ibland har jag försökt berätta nått för Sven med min läckert hesa röst men den jäveln hör inte för han sitter och lyssnar på sina wowarpolare som säger obegripliga saker på engelska. Det är inte själva engelskan som är obegriplig, det är alla wowtermer. Hade jag vetat att Sven skulle börja spela wow innan vi blev ihop hade jag nog sagt Tack men nej tack. Det är otroligt osexigt och avtändande med folk som spelar dataspel till förbannelse. Det tycker jag allt. Fast Sven är förstås stilig, den stiligaste. Men så har han ju inte spelat så vansinnigt länge än …




Och Figaro är den sötaste.