Vi har varit på kvällspromenad i bilbrus och syrsbrus och daggvått gräs. Än så länge märks det inte riktigt att sommaren faktiskt börjar gå mot sitt slut. Jag trampade på några dumdristiga sniglar som var för välkamouflerade för att jag skulle se dom i dunklet. Det är det värsta jag vet. Det där ljudet när ett litet snigelskal krossas under ens fötter. Usch! Jag får frossbrytningar!

  Jag tänkte ”Ah vad det här är skönt!” och ”Å vad härligt det är med sval kvällsluft!”. Men sen blev jag lite trött och öm i fötterna och började tänka saker som ”Åh är vi inte hemma snart?” och ”Ah jag dör av törst!”. Figaro däremot var och är helt oberörd. Han har precis lekt ihjäl ännu en boll och nu ligger resterna av den under soffan. Må den vila i frid. Nu ska jag ta en kvällsdusch och sova.