Love is in the air!

 

Jag sitter just nu och tar igen mig med en kopp kaffe. Har ätit mitt nya favvomellanmål också. Det satt som en smäck! Figaro ligger och sover. Han är lite lätt utmattad. Vi har varit ute i en timme och fyrtiofem minuter.

  Först gick vi och mötte Jeanette och Buster. Sen knatade vi vidare till hundrastgården i folkparken. Vi hänger aldrig där. Figaro kan ju gå lös och har på ”äldre” dagar blivit rätt sur och grinig mot andra hanhundar. Men nu gick vi i alla fall dit eftersom Buster ännu är en slyngel som inte riktigt kan uppföra sig när han är lös. Vi hade turen att få sällskap av en tjusig dam. En Alaskan husky på sex år. Jag fick aldrig klart för mig vad hon hette, så jag kommer kalla henne Madam Husky.

  Figaro blev tagen med storm! Han har helt glömt Sigrid nu och hans hjärta (och andra delar för del delen) tillhör helt och fullt Madam Husky. SÅ kär blev han att han till och med lekte, och alltså inte bara försökte mejka sweet love to her. Fast mest försökte han förstås göra det. Madam Husky var tålmodig som få. Inte en ända gång blev hon arg och sa ifrån. Därför vet Figaro att dom är som gjorda för varandra!

  Som tur var så hade Madame Huskys matte inget emot att Figaro hela tiden försökte befrukta hennes hund. ”Äh, hon säger ifrån när hon får nog” sa hon bara. Jag skämdes ändå lite. Jag menar det är inte så kul att vara ägaren till den lille kåtbocken.





Men vi har inte bara busat. Vi har jobbat också. Figaro och jag stack ut på morgonjogg vid tjugo över sju. Det var svinkallt förstås! Inga noll grader idag inte. Vi körde i 42 minuter och det var segt. Så jävla jobbigt med alla kläder! Det tyckte Figaro också.

  Sen käkade jag en mastodontfrukost och sen drog vi till gymmet. Kändes hemskt segt på väg ner. Borde ha stannat hemma och låtit kroppen ta hand om maten lite längre. Hur som helst så blev det ett riktigt bra pass till slut. Känner mig fortfarande lite mör i armar/axlar/rygg och framför allt nacke. Marklyftens förtjänst. Är uppe på 70 kg nu. Inte många reps, men det tar sig.

  På väg hem köpte vi ett kg proteinpulver. Blir intressant att prova. Senast jag käkade sånt var för nästan tio år sedan och då tyckte jag att det inte var vansinnigt gott.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0