Jag har insett att jag i allra högsta grad är en morgonmänniska. Visserligen gillar jag att vara uppe sent också, men jag gillar att gå upp tidigt mer. Så i morse gick jag upp vid sju. Gjorde en räd i tvättstugan för att se om morgontiden var ledig. Den var bokad men ingen tvättade. Nått av det mest irriterande jag vet just nu är folk som skiter i att använda sina tvättider!

  Jag var lite småtaskig mot Figaro. Prasslade med tvättpåsen istället för att fråga om han ville med på promenad. Figaro älskar källaren. Att jaga bollar där nere är det absolut bästa han vet. Han for ur sängen som skjuten ur en kanon! Sen fick han ändå bara följa med mig runt mellanlånga Himpaturen. Stackarn. Han var bitter. Men nu har ju våran tvättid börjat så nu har han fått leka där nere trots allt och verkar mycket nöjd.=)

Det var skönt att promenera i morse. Alla utom två tjej (och jag) verkade ha tagit sovmorgon så vi fick gå helt i lugn och ro. Det händer rätt sällan. Som vanligt hade jag inte med kameran. Därför missade jag bilder på dimman som låg över Motalaströmmen och två svanar som bestämt sig för att övernatta vid bron. Jag lär mig aldrig! Men jag har ett par gamla dimmbilder som jag får illustrera med. Föreställer er sen lite snö och is på det oxå.





Innan Sven flyttade in hade jag tre städade och relativt tiggfria djur. Jag tror det till stor del berodde på att jag sällan åt någon dom egentligen var så intresserade av. Det blev mest bönor och veganska alternativ. Men sen kom alltså Sven och med honom ost, kaviar, leverpastej och annat för både katter och hundar väldigt smaskigt.

  Jag har alltid sagt att jag inte har något problem med djur som tigger. Jag har insett att det beror på att jag aldrig haft någon riktigt tung tiggare i hemmet. Nu har jag det. Tack vare Sven som nästan varje morgon bjuder djuren på smakprov från sin frukost.

  Gimli håller fortfarande en viss stil. Han sitter för det mesta bredvid och tittar på, men det händer att han när suget blir för stort slänger ut en tass för att fånga in mackan/skeden/gaffeln på väg mot munnen. Amadeus är rent skamlig, han krälar på en och försöker verkligen roffa åt sig maten. Figaro är inte mycket bättre. Om man sträcker sig efter något kan han kasta sig fram, övertygad om att nu är det hans tur att få smaka. Inte sällan försöker han lixom slicka ut mat ur munnen på en, om man tillåter honom. Han kan till och med få för sig att pipa som för att påminna en om att "Hallå här sitter jag och väntar på min tur!".

  Såhär var INTE mina djur från början! Dom låg snällt bredvid eller brydde sig inte alls om när jag åt. Jävla Sven! Han har förvandlat dom till monstruösa matvrak! Såhär ser det ut när vi äter frukost.




Amadeus öra döljer Svens nöjda flin.