Igår var jag tillbaks på Färgargården. Den här gången i Tesses trivsamma sällskap. Jag tog en räkmacka, en bakelse som tydligen hette Parisare och så kaffe förstås. Oj just ja, en fetingglass till efterätt! Jag stod mig jävligt bra på det! Så bra faktiskt att jag inte åt något mer fören i morse. Det är verkligen inte riktigt min stil.



Jag är kattvakt åt Morphis, det är Majjes katt det. Det är en söt rackare, i alla fall nu. Som liten såg han förjävlig ut! Hans haka var totalt överdimensionerad till resten av ansiktet. Han såg ut som Stan i Amercan dad. Det var inte rart!

  Jag var nyss uppe och avlade visit hos Mophan. Han blev glad. Så jag bestämde mig för att tillbringa några timmar i hans sällskap i kväll. Figaro behöver vara ensam. Han satt och ylade medan jag var borta igår tydligen och det är INTE acceptabelt beteende! Och nu har jag ju ett förträffligt tillfälle att lämna honom ensam några timmar per kväll men ändå vara nära nog för att springa ner och säga åt honom att ta sig i kragen om han ballar ur och börjar gapa.

  I alla fall, jag glömde nyckeln hemma, min egen alltså. Så jag fick klättra upp via balkongen för att ta mig in efter Morphisbesöket. Fan vilken tur att jag bor på nedre botten! Och fan vilken tur att jag inte är en slapp och otränad kossa längre för då hade jag inte fixat det. Jag känner mig hemskt atletisk! Och lite generad för det är ändå rätt weird att klättra upp på balkonger. Det kan lätt missförstås om man säger så.