Efter tre timmars promenad i det här alldeles strålande vädret känner man sig lita muck faktiskt. Lite mätt på solen nästan. Men tydligen inte Figaro, som lidit mest. Som jag fått kasta i Motala ström för att undvika värmeslag. Han har gått och lagt sig på balkongen, mitt i solen.

  Vi gick genom folkparken, över Himpa, under järnvägsspåren bort till Fiskeby och där sprang vi i skogen. Eller inte jag. Jag tog kort på hundarna, som då alltså stod för springandet. Vi såg kanadagässbebisar. Små, små och grå var dom och dom pep förskräckt åt oss, fast dom var i tryggt förvar ute hos mamma Kanadagås, ute på vattnet. Tyvärr blev bilderna kassa.

  Jag hade inget med att lyssna på och det var skönt att bara gå där, helt ensam och höra vattnet, fåglarna, trädbruset och så tågen förstås som dundrade förbi med rätt ojämna mellanrum.

  Om en stund ska jag börja plocka ihop förnödenheter till eftermiddagens grillning. Jag ska bara vila lite med mitt kaffe och lite Stefan Sundström. Idag känns verkligen som en kalasdag!