Rododendrondalen står i full blom och det är väldig vacker med allt det vita, lila, rosa och gröna. Och kastanjeträden blommar också, men sjunger på sista versen. På grindstugan har någon målat ett jätterött hjärta. Om man nu måste kladda och klottra kan jag tycka att ett väldigt jätterött hjärta kan vara okej.

  Vi segade oss fram, långsamt långsmat för jag hade en sån konstig känsla i halsgropen och ner till mellangärdet. Kanske vattenbrist tänkte jag för jag glömde dricka innan jag gick. Men när vi gick förbi kyrkogården och kunde ta en vätskepaus så blev det ändå inte bättre. Så vi vilade en stund på en bänk i skuggan och spanade efter änder. Inte en enda andunge har jag sett i år.