Om man vaknar halv fyra och blir liggandes vaken, vändandes och vridandes på sig själv i fruktlösa försök att somna om, då finns det bara en sak att göra. Gå upp. Så tio över fyra gick Figaro och jag ut. Runt strömmen och runt Himpa gick vi och det tog en timme och 40 minuter och medans vi gick blev himlen blåare och blåare och solen varmare och varmare.

  Och vi såg djur, en igelkott (som först var för upptagen med sitt ätande för att notera oss, men när den väl gjorde det blev den skitsur och fräste argt), en fågelmamma och hennes unge, massa änder förstås och andra fåglar som inte var roliga att ta kort på, en ekorre som var för snabb i vändningarna för att låta sig fotas, en hare och en till mammafågel (eller pappafågel kanske) som låg och kurade i sitt bo.

  Figaro har krypigt ner i sängen igen. Men jag sitter här med en kopp kaffe, lite grusiga ögon och The Smiths i öronen. Om jag skulle betygsätta den här stunden tror jag den skulle få i alla fall en 4+ av 5 möjliga Jonnor.