Nu rastar dom minililla valpen Albin utanför mitt fönster igen. Varför plågar dom mig så?! Åh! Jag vill bara ha! För någon vecka sedan fick jag hälsa på honom och han var precis sådär bebismjuk och len och ljuvligt doftande som bara hundvalpar kan vara. Det var med knapp nöd jag lyckades hindra mig själv från att ta honom och springa för livet! Det hade ju bara blivit pinsamt eftersom dom vet vart jag bor.

Och jag slutade jobbet för precis 30 minuter sedan och är redan rastlös. Vad fan är det för fel på mig?! Fast det är ju fredag. Och man vill ha lite fredagsstämning, även om man ska jobba i helgen, vilket jag ska, men bara korta pass. Och man vill inte bara sitta och höra sekunderna ticktickticka iväg för en. Eller? Jag vill det inte i alla fall.

  Jag har helt klar redan låtit alldeles för mycket tid passera på det viset. I natt tänkte jag på precis det. Passerad tid, typ kasserad tid. I ett par år gjorde jag nästan inget annat än sov. Jag och min Obelixkatt, på den blå soffan, under en mossgrön morgonrock som varit min fars. Där sov och sov och sov vi för att livet helt enkelt sög för mycket för att uppleva. Det heter ju att man ångrar det man inte gjort mer än det man har gjort och jag är väl lite beredd att hålla med om det, i vissa fall. Verkligen inte i alla fall! Men vissa som sagt.

  Det finns en bok som heter ”Vad gör alla superokända människor hela dagarna?” som är skriven av Fredrik Lindström och det undrar jag också över. Och en gång såg jag honom sitta på Blå Porten och äta mat helt ensam fast med en bok, och med en bok är man ju egentligen inte ensam. Jag har alltid gillat Lindström, i alla fall enda sedan han brukade vara med i På minuten på P3 för tusen år sedan, men jag fick lixom lite bekräftat att han måste vara en reko människa då, alltså på Blå Porten. För man är det om man ibland väljer att sitta ensam och läsa, trots att säkert tusen människor gärna skulle göra en sällskap. Själv sitter jag mest ensam för ingen vill göra mig sällskap. Men det behöver ju folk inte veta. Och dessutom, jag har ju Figaro.