Idag har jag alltså hängt med Jenny. Det blev inget promenerande eftersom vädret var så jävla tråkigt. Dessutom hade Jennys fot hamnat i bråk med en vas av nått slag och blivit knivskuren så den behövde vila från promenerandet.

  Istället satt vi hemma hos henne och drack kaffe, inbegripna i ett djupt och dystert samtal om vilken besvikelse livet visat sig vara. På tv:n gick en dokumentär om polygami och sen var det sport och trav och vi diskuterade grisfösare och djurplågeri. Det gjorde oss än dystrare. ”Vad är det för sjuk värld vi lever i?” undrade jag. ”Ja jag vet inte, men ska det vara såhär vill jag inte vara med!” sa Jenny. Det var väl inte så mycket polygamin som förfärade oss, mer det allmänna moralsiska förfallet och människors grymhet. Mellan oss låg Figaro och verkade även han lite lätt tyngd av livets allvar. Eller så var han bara uttråkad. Svårt att säga med honom.