Sovmorgon och sånt.

Jag hade ställt klockan på 6:30 i morse. Det gick ju som en dans att gå upp då igår. Men inte idag. När klockan ringde fick jag ett sånt där obehagligt ”åhnejharjagförsovitmig?!-uppvaknande” Istället för ett ”aaahhhvadhärligtmedtidigmorgon!-uppvaknande.”. Mycket besynnerligt med tanke på att jag börjar sent idag och dessutom sovit väldigt bra.

  Hur som helst. Jag ställde om klockan och sov en och en halv timme till. Vid åtta masade jag mig upp och in i badrummet. Mitt ena öga är alldeles rött och ögonlocket lite svullet. Jag ser inte klok ut. Men det är jag ju van vid så jag blev inte så väldigt upprörd.

  Figaro och jag gick runt tennisplanen. Där stötte vi ihop med Crazy Lennie. Vi gick där i lugn och ro när hon och hennes husse kom nertrillande från Bögberget. Jag blev rätt förvånad när jag såg honom böja sig ner och koppla låss henne. Sen såg han mycket förvånad ut när Lennie dundrade iväg mot oss (han hade tydligen inte sett oss). Han såg ännu mer förvånad ut när Lennie inte fick ett psykbryt och försökte slita Figaro i stycken. Måste erkänna att även jag var lite förvånad.

  Sen skulle han förklara varför Lennie hatade Figaro så mycket. Han sa att det berodde på att Figaro och Sigge attackerat henne för många herrans år sedan. Jag snörpte surt på munnen och rättade honom vresigt. Det var faktiskt Lennie och cockerspanieln Oskar-Lukas (nej han har inget dubbelnamn men jag minns aldrig vad det är han heter) som kom framrusande till oss, både Sigge och Figaro var kopplade. Och det var aldrig frågan om något attackerande från nått håll. Bara lite rgsint gapande från Sigges sida. Och Oskar-Lukas hyser då ignet agg mot Figaro trots att han blev precis lika ”attackerad” som Lennie. Så det så! Dessutom tror jag snarare att Lennis dåliga associationer kommer från när hennes husse brukade hängde upp henne i kopplet när hon och Figaro hälsade på varandra som yngre. Vem fan skulle inte bli sur över en sådan sak? Mycket besynnerligt beteende dessutom eftersom det var han som kom fram och tyckte dom skulle hälsa. Men sen tyckte han väl att dom lekte lite för livligt och att strypa sin hund lite vore ett bra sätt att dämpa ner henne på.

  I alla fall så gick mötet galant tills hussen skulle koppla upp Lennie. Så fort han tog i hennes halsband blev hon sitt vanliga galna jag igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0