Det är ju tur att man kan skratta åt det i alla fall.

Efter lite övertalning bestämde sig min dvd för att funka igen. Så jag avslutade kvällen med en film, The guard. Den var helt okej men inte skitrolig, egentligen. Normalt sett hade jag inte skrattat särskilt mycket åt den, men eftersom det gjorde så jävla ont att skratta igår så blev ju allt hysteriskt roligt. Aoutch!

  I morse gick jag med Annsofie och Morris till bageriet. Som två asgamla kärringar stapplade vi fram och var tvungen att pausa då och då. Gustav hade lovat att hämta oss med bilen om det sket sig. Schysst! Och fortfarande var allt asroligt, som när Annsofie skulle plocka upp efter Morris. Hur kul är det normalt va? Inte kul alls. Förutom idag då, jag skrattade så jag nästan tappade luften. Var tvungen att luta mig lite mot en vägg för att kunna andas. Ojoj! Men hellre skratta så man nästang grinar än bara grina.

 

Jag tog en tupplur på en två timmar eller nått efter den där fruktansvärt ansträngande promenaden som normalt sätt bara tar 20 minuter men idag tog det dubbla. Och när jag vaknade kände jag mig mycket, mycket bättre! Vilken lättnad!

 

Nu ska jag gå och införskaffa lite painkillers.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0