En balkong som badar i solljus. Bruna löv rör sig lite ängsligt i vinden, som rädda att tappa taget om sina grenar. Höstens röda fingeravtryck har nästan helt tvättats bort men i parken är gräset fortfarande lysande grönt och spindlarna har väl gått och lagt sig nu, men deras nät är kvar och fångar daggdroppar i Tennisparkens inhägnad.

  Luften har fått små huggtänder att borra in i kinder och nakna fingertoppar. Kameran tynger lite i handen och en solkatt skuttar över asfalten i en långbent skugga när solen reflekteras i linsen.

  Under den nerdragna mössan rör sig tankarna trevande fram över gamla minnen, sköra som torkade kastanjer och utan någon riktig tyngd, utan vassa hörn. Inte bortglömda, bara inte så viktiga längre.