Jag är på ett strålande humör fast jag stått och väntat utanför Hemköp i 25 minuter på en jävel som inte dök upp. Det är väl karma, för igår var det jag som inte dök upp. Men hon som då väntade satt i alla fall inne i värmen! Hon stod inte i tunna jumpapjuck och fick frostskadade tår, näsor och fingrar för idag är det kallt! Och nej vi ska inte jämföra med tidigare år eller ryssland eller nordpolen eller nått! Vi ska jämföra med igår och i jämförelse med då är det svinkallt!

  Men jag är ändå på ett strålande humör. Det är jag. Och jag flinar fånigt utan nån direkt anledning och kommer på mig och snörper ihop munnen som en pryd kyrkansbarntimmarfröken för jag är så ful när jag ler och sen går det ett par minuter och jag börjar flina igen och kommer på mig igen och snörper ihop munnen igen som… ja ni hajar. Det går runt.

Sen promenerar jag runt strömmen med Annsofie och solenljuset skuttar som skräddare på vattenytan och bländar. Jag berättar om Lambi och vi skrattar lite rått, lite hjärtligt. Typ hälften medlidande och hälften löje. Och sen går jag hem och försöker slå mitt rekord i dubbelhopp istället för att styrketräna för mina ben har ingen lust att göra knäböj idag. Fast nått nytt rekord blev det inte.