Jag har lyssnat på Johnny Cash och Leonard Cohen. Tittat på film. Läst ut en bok. Jag har hasat omkring och lagat mat till mig själv och klappat katterna och inte sagt nästan ett ord på hela dagen. ”Ja tack, på beloppet.” och ”Du kan kasta kvittot, tack.”, typ. Det är inte särskilt svårt att vara tyst när det egentligen inte finns någon man verkligen vill prata med. Och det är egentligen inte särskilt svårt att vara ensam när det inte finns någon man verkligen vill vara med heller. För det mesta, men det blir lite tungt när det finns nått man vill berätta och inser att det inte finns någon att berätta det för.

  Fast sen tänkte jag att det ändå är bättre att vara ensam själv än tillsammans. För jag är rätt kass på det där med att vara social. Typ lite stel och kantig och tyst och skitblyg. Det tar rätt lång tid för mig att slappna av. Så lång tid att det sällan händer kan man säga. Aja, det är som det är.