Nu för tiden behöver jag inte längre köpa funktionella kläder, alltså typ med massa fickor (för godis, bajspåsar, leksaker, klicker), vattenavstörande (för långa, blöta promenader), varma (för långa, kalla promenader) osv osv. Nu när jag alltså kan köpa kläder för att dom är snygga har jag kommit till två insikter. Att jag inte vet vad jag tycker är snyggt. Och att jag är missbildad. INGENTING sitter bra på mig. Inte ens one size fits allmössor funkar! What the hell?!

Jag känner mig som elefantmannen och Quasimodos kärleksbarn när jag står i provrummet på Lindex. Vet ni hur det är? Om inte så är det ungefär som när man passerar ett skyltfönster och skrattar hånfullt åt det fula fanskapet där innanför för att sekunden efter inse att det är sin egen spegelbild man skrattar åt. Skitkul en stund och sen lite smärtsamt.

Men det är faktiskt helt okej att känna sig ful, för det finns så jävla mycket annat som är viktigare än att se bra ut. Bara idioter tycker snygg är det viktigaste adjektivet att beskriva någon med och vem bryr sig om vad idioter tycker? Bara andra idioter. Vad som däremot inte är okej är att känna sig värdelös för att man känner sig ful.
  Så visst jag kanske ser ut som en tunna skit (idag), men jag är i alla fall rolig och rolig kickar snyggs arsel varenda jävla dag i veckan!