Amadeus ville mysa i sängen i morse. Det händer inte så ofta. Han har en lite udda uppfattning om vad det innebär att mysa i sängen. Jag har nu skrapsår efter hans hörntänder i hårbotten, kattspott i ansiktet, hår i näsan och ont i ögat för där petade han mig med tassen. Jättemysigt asså…

  Sen Figaro försvann har jag tagit typ tio jättesteg åt crazy-cat-lady-hållet. Jag var visserligen på god väg åt det hållet innan men utvecklingen har så att säga eskalerade väldigt kraftigt senaste året.

  Men, om jag nån gång börjar kalla Amadeus och Gimli för mina bebisar eller referera till mig själv som deras mamma, vänligen skjut mig. Jag freakar ut totalt på människor som håller på sådär och vill fan inte leva med mig själv om jag gör det!