Sådan höst har det blivit och jag minns knappt lukten av solvarm asfalt, den som fastnar i gommen, blandar sig med avgaserna på Kungsgatan och bildar en hinna över huden. Det pirrar i handflatorna. Det kanske blir en kort vinter och jag behöver ju inte trampa oplogade promenadvägar i folkparken i år heller. Fast det känns inte som lättnad att slippa snövåta byxor och iskalla fingrar, det känns mer som saknad.

  Lite mer kyla, den fuktiga som får träden runt Åbackarna att klä sig i centimeterlång rimfrost, sådär så dom ser ut som gnistrande vita brudslöjor när dom lutar sig över Motalaån. Den vill jag ha.