Om små små barn.

Alltså jag var på gymmet en gång och det var ett pyttelitet barn där. Uppenbarligen en smart unge för han städade och det vet ju alla att renlighet tyder på mycket hög intelligensnivå. Det är vetenskapligt bevisat och inte bara nått jag hittar på för att jag också gillar att städa…

  Normala människor säger saker som ”Men vilken söt” och ”Nämen titta vilken liten ordningsman” eller ”Ojojoj, den där har du inte fått för dina synder” (så vida man inte är religiös och var ogift när ungen blev till, höhöhö!). Sen kanske dom sliter åt sig ungen och kånkar runt på den i en kvart och gör pruttljud på dens kinder.

  Det är vad normala människor gör (tro det eller ej, det är synd om barn som blir runtsläpade och pruttade i ansiktet). Sen finns det såna som jag som lixom blir lite lätt panikslagen när det lilla lilla barnet kommer nära. Inte för att barnet är otäckt på nått sätt men för att det är så himla litet och skulle gå så tvärsönder om jag snubblade på det eller tappade en 20kilos viktplatta på det. Jag vill inte förstöra nåns unge heller! Speciellt inte en söt en som hjälper till och städar!

 

Det har blivit lite bättre sen Tesse tillverkade den där lille Oliver. Honom är jag inte alls rädd för. Jag kan till och med lyfta honom utan att föreställa mig hur jag tappar honom och han inte alls landar på fötterna som en katt skulle ha gjort.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0