I söndags lånade jag ut en favoritbok till en jobbarkompis, för den är för bra för att nån ska behöva missa den. Och sen drabbades jag av en hemsk avundsjuka när han satt där och pyste ur sig små skrattljud och sa ”Såhär, precis såhär är det!”. Det är det kassa med böcker, att man aldrig får uppleva dom för första gången en andra gång. Suck.

Och idag är jag inte på bra humör, för första gången på skitlänge och nu kan jag inte bestämma mig för om jag ska embracea det och gå runt och muttra argt och skaka nävar hela dagen. Eller om jag ska försöka rycka upp mig. Uppryckning kräver ett visst mått av ansträngning. Men det kan det ju vara värt.

Lite påskhumor.