Vid skjulet bakom tennisplanen är det alltid lä och aldrig tyst för det brusar jämt från stora vägen. Ingen tar hand om det. Plankorna börjar se sköra ut och upp mellan dom växer bebisträd vars namn jag inte har en aning om. Fast ett par grenar ser ut som syren. Det vore fint om det var syren.

  Jag sitter där ibland och läser och lyssnar på tennisspelarna som oh:ar och ah:ar, ganska ofta lite högre än vad som känns nödvändigt. Förr låg det drösvis med bollar i buskarna under kyrkogårdsmuren och i det höga gräset ner mot stängslet. Tennisbollar av så mycket bättre kvalité än de man kan köpa på Ö&B. Jag hade hela väska full, då

  Det här är den bästa tiden på året, innan det börjar bli så varmt att det alltid ligger som en liten skälvning i luften och en svetthinna över huden. Innan Folkparken invaderas av soldyrkare och frisbeegolfare och volleybollspelare, människor som knappt ens sätter sin fot där innan marken är torr och varm nog att ligga på.