När jag var liten gjorde mamma skattjakt på påsken. Den började med en lapp med en ledtråd, som ledde till ytterligare en lapp, som ledde till ytterligare en. Det var nästan bättre än julafton.

  Ett år slutade skattjakten i tvättmaskinen. Där låg det ett litet, litet påskägg med två Dumle i. Brorsan höll på att bryta ihop. Jag tror han skrek lite, och kanske grät, sån var han när vi var små. Dom riktiga påskäggen var jätte stora. Helafamnenfullstora.

  Naturligtvis köper jag fortfarande påskägg. Men det är inte riktigt samma sak utan skattjakt. Det går lixom inte på 35 kvadratmeter. Och absolut inte om man ska göra åt sig själv. Jag skulle behöva gömma ägget typ i augusti, och sen skulle godiset vara torrt och äckligt när jag hittade det. Eller så skulle jag leta upp det en dag när suget satte in.

  Men jag har ett ägg att ge bort nu. Så jag ska cykla iväg och göra det.