Utsikten från Gondolen precis vid solnedgång är inte så pjåkig. "Det här måste ju varit ett poppis själmordshak, det är säkert därför dom har satt upp det här." vrålar jag och pekar på de uppspända snörena som lutar sig in över ens huvud för att verkligen hindra en livstrött stackare från att ta sig över. "Ingen chans man överlever en kraschlandning härifrån! Hjärnsubstans överallt!". Jag får en besvärad blick från ett par som står med sammanflätade händer och huvudena tätt tillsammans i vad som antagligen var romantiskt ögonblick i innan jag började skrika om människokroppar som krossas mot asfalt. Hoppsan!

(här kommer det komma en bild när jag är hemma igen och inte behöver sitta vid en stenåldersdator utan USBport och minneskortläsare)