För tusen år sedan, när jag hade Domino och vi var på tävling var höjdpunkten att, efter att antagligen ha vägrat ut oss på hopptävlingar eller placerat oss på dressyrtävlingar, få äta matsäck på läktaren. Köttbullsmackor med rödbettssallad, äggmackor, toscatårta, vindruvor, varm choklad. Allt möjligt gott! Som morsan gått upp innan hon gått och lat sig för att fixa.

  Matsäck är det bästa som finns, typ. Men jag har så väldigt sällan anledning att göra någon nu för tiden. Aldrig för att vara mer exakt. Förr, när jag hade Figaro, så brukade jag fixa en macka i alla fall och ta med mig när han och jag gick långpromenad upp till Vrinnevi för att sitta på ett stockhinder och dingla med benen. Jag saknar det.