Efter att ha spenderat ett antal timmar på en träbänk var det skönt att få åka hem. Till och med tunnelbanesätena, som normalt sätt är asobekväma kändes som en lisa för rygg och rumpa. Både Mozart och jag behövde sova middag. Jag eftersom jag sovit så jävla dåligt på natten, och Musse eftersom livet som utställningshund är ganska utmattande, även om man beter sig professionellt och världsvant.

 

På tåget hem idag fick vi sällskap av blandrashunden Elvis och den italienska vinthunden Merlin. Mozart var eld och lågor. Bästa sällskapet ever! Mycket bättre än katten Krister som vi hade sällskap med på uppvägen.